Vad gör man vid ett dödsfall?

av annfia
Begravningsblommor

Efter ett dödsfall har ni som anhöriga en hel del åtaganden, både praktiska och administrativa. Vissa delar kan ni göra själva, kanske med hjälp av anhöriga och vänner, och vissa delar kan ni behöva hjälp med. Se till att samla alla närstående så fort som möjligt så att ni kan hjälpas åt och fördela ansvaret.

Vi systrar guidar er gärna oavsett vad det gäller.

Direkt efter dödsfallet

De flesta dödsfall sker på sjukhus eller i hemmet. Om dödsfallet inträffar på sjukhuset gör sjukvårdspersonalen i ordning den döda – klär på, tar bort eventuell sjukvårdsutrustning och så vidare – inför transport till närmaste bårhus. Om dödsfallet inträffade i hemmet ringer du i första hand den som hade hand om personens vård, ofta hemsjukvården. Ni kan också ringa 112 så att en läkare kan komma till personens hem för att fastställa döden. Läkaren beställer i sin tur transport till närmaste bårhus. Om man önskar kan man ordna en personlig avskedsstund på bårhuset. De flesta bårhus har ett särskilt rum avsett för personliga avsked. 

Börja förbereda begravningen så fort som möjligt

Gravsättning eller kremering måste enligt lag ske senast 30 dagar efter dödsfallet. Det kan vara svårt att hitta en tid för begravning som passar alla som vill komma. Om ni börjar planera i god tid så finns det större möjlighet att ta avsked på det sätt som ni önskar. Ibland kan man behöva boka lokal för ceremoni och minnesstund i god tid.
Ta reda på om den avlidna hade några egna önskemål vad gäller begravningen. Undersök om något finns nedskrivet i ett arkiv eller testamente.

Kistläggning och svepning

Efter att vi har haft vårt möte med er ringer vi våra transportörer och bårhuset och bokar in en kistläggning och hämtning. Alla måste läggas i en kista, oavsett om man önskar kremeras eller inte. Det är ett hanteringskrav från kyrkogårdsförvaltningen. Ni anhöriga får gärna vara med vid hämtning om ni önskar. På bårhuset gör vi den döda fin och bäddar ner honom eller henne i den kista som ni har valt ut. Kanske vill ni lägga ner några personliga saker i kistan. Sedan körs kistan till en bisättningslokal, alltså ett kylrum – i anslutning till antingen ceremonilokalen eller krematoriet – i väntan på ceremoni eller kremation. Här finns också möjlighet att se den avlidna en sista gång.

Begravningsceremoni och minnesstund

Ceremonin kan göras på många sätt. Vi systrar vill gärna höra er berätta om personen ni mist och tillsammans med er skapa en ceremoni som passar just den personen. Någon kanske älskade att vara på havet, då kanske en ceremoni på en båt kan passa, för en annan var konst det viktigaste, då kanske ett konstmuseum är det rätta stället, och för några andra är kyrkorummet den mest passande platsen. Det finns nästan inga gränser.

Vi har många kontakter i vårt nätverk som hjälper oss göra ceremonin till något extra, musiker, florister, formgivare, restauranger och många andra. Och som officianter lägger vi extra vikt vid att göra stunden personlig och varm. 

Gravsättning

Det finns många olika sätt att gravsätta på. Man kan gravsätta kistan eller urnan i jorden på en kyrkogård. Man kan också sprida askan, antingen i en minneslund, askgravlund eller i naturen. Det finns även andra alternativ.
Vad skiljer våra olika gravsättningar

Begravningsavgiften täcker det viktigaste

Dödsboet behöver inte betala kostnaderna för gravplats, kremation, vissa ceremonilokaler, vissa transporter samt lokal för visning av den som har dött. Det är redan betalt genom begravningsavgiften som vi alla betalar via skatten, oavsett om vi är medlemmar i Svenska kyrkan eller inte.

Om pengarna inte räcker till begravningen kan dödsboet ansöka om ekonomiskt stöd hos Socialtjänsten i den kommun där den som har dött var skriven.

Efterlevandeguiden har en bra checklista som stöd när en anhörig har dött.