Dödförklaring
Det första som händer när någon dör är att en läkare ska tillkallas för att fastställa dödsfallet (dödförklaring). Läkaren ska utan dröjsmål utfärda ett dödsbevis och kontrollera att den avlidna är försedd med identitetsband.
Dödsorsaksintyg
En läkare ska även fastställa dödsorsaken och utfärda ett dödsorsaksintyg. Läkaren avgör om det är nödvändigt med en klinisk obduktion innan intyget om dödsorsaken kan utfärdas.
Dödsbädd
Med dödsbädd menas att den avlidna görs i ordning i sin säng i bostaden eller på vårdhemmet eller på annan plats där dödsfallet skett. Oftast är det vårdpersonalen som tar hand om den avlidna så respektfullt som möjligt inför de efterlevandes avsked. Kanyler och katetrar tas bort. Om det behövs tvättas, rakas och kammas den döda. Händer och anletsdrag tillrättaläggs. Ögon och mun sluts.
Bårhus
Med bårhus avses ett kylt utrymme för avlidna på bår. Ansvaret för att det finns bårhus ligger på sjukvården och polisen. Den avlidna förvaras i ett bårhus till dess att hon eller han bäddas ner i sin kista och förs till begravningsplatsen. Om anhöriga önskar kan den avlidna läggas i kistan på dödsfallsplatsen och föras direkt till bisättningslokalen. Om tiden mellan dödsfall och begravningsceremoni är lång kan balsamering bli aktuell av hygieniska skäl. En hygienbalsamering innebär att blodet ersätts/späds ut med konserverande ämnen.
Personligt avsked (visning)
Att i lugn och ro se den avlidna i sin kista och ta ett personligt avsked är för många en viktig del i begravningen. Visning innebär också att kontroll av identitet, kista och svepning kan ske samt att någon minnessak kan läggas ner. Visning kan ske antingen på sjukhuset, i anslutning till ceremonilokalerna (bisättningslokaler) eller vid krematorierna.
Kistläggning
Att kistlägga är när den avlidna läggs i kistan, görs i ordning och bäddas ner i de kläder, och på det sätt, anhöriga bestämt. Det kan vara nattkläder eller gångkläder, egna kläder, nyköpta eller svepkläder som byrån kan tillhandahålla.
Kylrum vid ceremonilokal
Kistan måste förvaras i ett kylt rum i väntan på begravningsceremoni, kremation eller gravsättning. Detta kylrum brukar kallas för bisättningslokal. Med ordet bisättning menas att föra den avlidna i kista till bisättninglokalen samt förvaringen av kistan. Ibland innefattar bisättning också de åtgärder som sker i samband med svepningen, det vill säga påklädning, av den döda.
Begravningsceremoni
Begravningsceremonin kan ske enligt något religiöst samfunds ordning, exempelvis Svenska kyrkans, katolsk, muslimsk, buddistisk eller annan ordning. Ceremonin kan också vara helt fri till sin form, så kallad borgerlig begravning. Ceremonin kan vara ett avsked med kista, urna eller i undantagsfall helt utan den avlidna, exempelvis om dödförklararing skett utan att kroppen återfunnits.
Minnesstund
En minnesstund sker oftast efter begravningsceremonin. Det är en stund då ni tillsammans får umgås, minnas och hedra den person som avlidit. Ofta bjuds de närvarande på mat och dryck. Ibland slår man ihop ceremoni och minnesstund.
Gravsättning
Kistan liksom askan efter kremeringen kan begravas direkt i jorden på en kyrkogård. Askan kan också spridas i minneslund, askgravlund eller ute i naturen. Även vid gravsättningen har man ofta en ceremoni. Vid spridning i naturen behövs tillstånd från länsstyrelsen.