Ett dödsfall kan komma som en chock eller vara mer väntat efter en lång tids sjukdom.
Oavsett hur mycket man kan tro sig vara förberedd, så lämnar ett dödsfall efter sig ett stort tomrum. Det oåterkalleliga och definitiva med döden gör den så svår och ibland också ovan att bära. Vi är inte alltid så tränade att prata om förlust och sorgbearbetning. Trots att sorgen drabbar oss på väldigt olika sätt så finns det olika faser som man som sörjande tar sig igenom.
Chocken när det har hänt
Vi hamnar oftast i ett läge av chock när vi nås av beskedet om ett dödsfall. Det är ett akut läge där kroppen försätter oss i ett chocktillstånd, ett tillstånd som i viss mån skyddar oss från smärtan som sköljer över en. I denna fas sätter sig sorgen ofta fysiskt i kroppen som smärtor och spänningar.
Då den som sörjer på ett sätt ”stängs av” under denna tid, kan det ofta vara svårt att minnas saker från denna fas. Personen hamnar i en sorts paralyserat läge där kroppens skyddsmekanismer kan göra det svårt att fokusera, koncentrera sig och även minnas.
Reaktionsfasen
Vi hamnar oftast i ett läge av chock när vi nås av beskedet om ett dödsfall. Det är ett akut läge där kroppen försätter oss i ett chocktillstånd, ett tillstånd som skyddar oss och gör att vi till viss del slipper känna all den initiala smärta [MR1] som sköljer över en. I denna fas sätter sig sorgen ofta fysiskt i kroppen som smärtor och spänningar.
Då den som sörjer på ett sätt ”stängs av” under denna tid, kan det ofta vara svårt att minnas saker från denna fas. Personen hamnar i en sorts paralyserat läge där kroppens skyddsmekanismer kan göra det svårt att fokusera, koncentrera sig och även minnas.
Vanliga känslor att ta hand om är skuld och skam och känslan av att ”jag hade kunnat göra något annorlunda”. I denna fas kan även en typ av regression förekomma, vilket innebär att en vuxen person kan börja bete sig barnsligt, kan ha svårt att vara ensam och klamra sig fast vid sina närstående. Mycket energi och kraft går åt till att bearbeta sorgen. Det kan yttra sig i en enorm trötthet, locka till att vilja fly allt det jobbiga med hjälp av droger och alkohol. Chock- och reaktionsfasen kan pågå olika länge, precis som alla sorgens faser men 4–6 veckor är ungefärlig uppskattning enligt psykiatriprofessorn Johan Cullberg.
Bearbetning
När den sörjande personen når denna fas är det akuta skedet över. Han eller hon börjar kunna blicka framåt igen. Detta är en fas som kan ta lång tid, men bit för bit börjar gamla rutiner och aktiviteter återupptas. Förnekelse som försvar minskar och ger utrymme för mer acceptans. Personen börjar kunna se och ta in sin omgivning och omvärld allt mer, kanske skapas till och med nya planer och aktiviteter. Perioden och fasen är kritisk och det är viktigt att personens verklighetsuppfattning nu är så realistisk som möjlig för att personen skall komma vidare i sitt sorgearbete.
Nyorientering
Med denna fas återupptas livet igen utifrån de nya förutsättningarna. Krisen blir kvar som ett ”ärr” men hindrar inte personen från att leva igen. Om personen bearbetat sin sorg så är självkänslan tillbaka med en tro på framtiden. Med tiden kan krisen och erfarenheten ges nya betydelser och ses som något som ger nya perspektiv på livet. En reflektion är att det är enormt viktigt att vara tydlig i all kommunikation med de anhöriga med tanke på att de troligen befinner sig i chock- eller reaktionsfasen och kan ha svårt att fokusera och komma ihåg allt som sägs i mötet hos oss som begravningsbyrå.
Det finns olika hjälp att få gällande sorgbearbetning
Sorginstitutet leder samtalsgrupper och håller kurser och föreläsningar